Pandemic and post pandemic life

7 oktober 2021

It was easy to change. Because we just had to do it. From one day to the next, our workplaces were no longer regular offices. Instead we have been working from home offices, kitchen tables, bedrooms, couches and other more or less comfortable spaces. The pandemic forced that change upon us. And we understood it and accepted it. Yes, at some point it was also a feeling of commitment, like “we’re all in this together” – kind of a teambuilding activity.

And then it was not easy. It became dull. Sometimes lonely. It is harder to bring out creativity when feeling less connected and not as energetic as before. I’m speaking from my own experiences and multiple meetings I have had with clients and colleagues. We have not yet seen the results of the working life of the pandemic from real “thick” scientific longitudinal studies. But I can guess; many of us liked the autonomy, some of us were frustrated because we did not have the right technology or working conditions at home, many of us missed colleagues and some social activities, few missed the commuting and a lot of people are now feeling a bit burned out coming back to work.

So what have we learned? Since mid-March 2020, the coronavirus pandemic has changed the way many of us live, work and how activities are conducted in society.  We have of course experienced many different things. The most obvious lesson learned is that the limitation of in-person meetings has brought about a rapid and comprehensive digital transformation. But what else? The pandemic work life forced upon us changed our daily routines. Routines can be seen as efficient solutions to previous problems. We shape routines because it makes us in many ways more free; we don’t have to think of every step we take, we just need to rely on good routines and use our brains for better (or more demanding) things. Our old pre-pandemic routines were not efficient in our new working-from-home situation so we had to create new routines. Now, as we move back to offices or to some kind of hybrid solution, we’ll need to shape new routines again that help us through the day – and that will take some time and effort. We need to understand and accept that.

The daily rhythm was shaken by the pandemic. Days and weeks were floating together into a mush. We missed old routines and rituals, and without them, the rhythm of the days and the year was lost. I’ve heard several people saying it’s hard to know if it’s Tuesday or Thursday. Spring or fall. Lunchtime or not. We need to find a rhythm that is suitable in this new kind of working situation (yes, I do think we’ll have more hybrid work patterns). Which routines and rituals did you really miss? Which relieved you? Timing is everything and now is the time to be thinking much more carefully about the rhythm, routines and rituals of your days and weeks. We now have a tremendously massive opportunity to redesign our daily lives.

To do that - give yourself time for reflection. I’ve noticed that a lot of people now have had the time to reflect on how they want to live their lives. Some are changing jobs, moving houses or are just convinced to do certain things a little bit differently. Don’t stress it. Have the courage to take things down a notch, and take some time out to reflect on what is really important. Don’t be so busy acting that you forget to keep reflecting. Over time, I have become more convinced that the best way to manage expectations, develop oneself and have a healthy relationship with what occupies the greater part of our waking hours – work, is through structured conversations (with yourself, a friend or someone you trust) involving self-reflection. This kind of conversation provides the opportunity to develop a greater understanding of one’s own work and of the challenges of working life. In this context, philosophy, which is also the foundation of existential therapy, can be helpful. Even those who are not particularly interested in reading the original texts of philosophers can benefit from their ideas in their own personal development.

Some time ago, I read a blog by David Brendel, a philosopher and psychiatrist, about how philosophy can provide guidance in one’s personal development. To do this, he suggests using the SANE method. I liked it because it’s so easy and hard at the same time. SANE draws on the key questions posed by pre-eminent Western philosophers: Socrates, Aristotle, Nietzsche and the Existentialists (SANE). These are the questions that we ought to be able to ask ourselves every so often:

Socrates: What is the most challenging question someone could ask me about my current approach?

Aristotle: What character virtues are most important to me and how will I express them?

Nietzsche: How will I direct my “will to power,” manage my self-interest, and act in accordance with my chosen values?

Existentialists (e.g., Sartre): How will I take full responsibility for my choices and the outcomes to which they lead?

Life and working life has many sources of frustration. Now – post-pandemic work life – is the time to reflect upon; what did I learn and how will that affect my future choices? In modern working life, which takes up such a big chunk of our waking hours, if we want to reduce frustration and negative stress, we need to have more conversations that reflect on what lies within the realms of the possible and the desired – in particular, to improve our chances of  resilience and sustainable development for individuals as well as organisations. Now it’s time.

Flourishing at work

29 juni 2021


Pandemin har gjort det tydligt att det över i stort sett hela världen råder brist på sjukvårdspersonal; läkare och sjuksköterskor i synnerhet. Bristen kan leda till risker för patienter och högre patientdödlighet.  Världshälsoorganisationen (WHO) har framhållit att för att lösa problemen med att rekrytera och behålla sjukvårdspersonal behöver vi arbeta med att stärka personalens arbetsmotivation.

Att känna att det egna arbetet är meningsfullt och har betydelse är mycket stärkande för arbetsmotivationen. Men det räcker inte. Möjligheten att lära sig och utvecklas i det dagliga arbetet, helst tillsammans med kollegor inom samma yrke, är mycket viktigt för motivationen. Dessutom är goda relationer till kollegor och känslan av gemenskap stor betydelse. 

Det finns ett behov av en djupare förståelse för sjuksköterskors arbetsmotivation. I vår studie med titeln Flourishing at work: Nurses' motivation through daily communication – An ethnographic  (publicerad i Nursing and Health Sciences 2020) lyfter vi fram frågor kring vad som skapar motivation i det dagliga arbetet. Du kan läsa mer om detta i bifogad artikel.  Flourishing at work: Nurses' motivation through daily communication - An ethnographic approach.Nursing and Health Sciences, Australia: John Wiley & Sons. 22(4): 1169-1176 DiVA
Ladda ner fulltext

TAGGAR

Cinderella and My Authentic Self

31 mars 2021

I’m now blogging at Psychology Today. The site as a whole generates more than 30 million post views per month. Psychology Today also have more than 7.5 million Facebook followers, and more than 600,000 Twitter followers. Of particular interest in my blog Leading Careers are questions about what creates creative and developing work. What creates psychological security and motivation at work? How do you make the most out of your career and life? See my posts at Psychology Today.
 

Strategier för effektivt arbete på distans

2 februari 2021

Under hösten 2020 tänkte du kanske att det in på det nya året 2021 skulle bli annorlunda. Pandemin skulle vara under kontroll och återigen kunde det bli möjligt att träffa arbetskamrater regelbundet. Men, så blev det inte. Jag hör numera människor allt oftare klaga på att det känns svårt att motivera sig själv, att det är tröttsamt att ständigt jobba på distans och att den upplevda förmågan av att utveckla och utvecklas är sviktande.

Även om vi efter pandemin kommer att kunna (och vilja!) träffas på våra arbetsplatser kommer det säkert bli mycket vanligare att också arbeta hemifrån.  Ännu har inga ordentliga forskningsrapporter om hur arbete på distans orsakad av pandemin påverkat vår effektivitet och arbetsresultat mer långsiktigt. Den forskning om pandemins effekter på arbetet som hitintills gjorts har varit mer av kortsiktiga temperaturmätningar på arbetsmiljö och trivsel.

Insikter från tidigare forskning kan ge oss vägledning på hur bra arbetsdagar kan se ut för den som arbetar på distans. Den forskningen har ofta haft fokus på människor som mer självvalt har distansarbetat eller frilansat. Även om situationen nu är annorlunda med mer av tvingande skäl och mer svårkontrollerade omgivningsfaktorer kan det finnas något att lära för var och en av oss.

Sue Ashford, professor på Michigan Ross, Gianpiero Petriglieri från INSEAD och Amy Wrzesniewski från Yale School of Management har studerat framgångsfaktorer för hemarbete genom att se vilka strategier människor som upplever att de lyckas väl med att jobba hemifrån har.

Ashford och hennes kollegor har undersökt frilansare eller ”gig-arbetare” som trivs utan de stödsystem som  traditionella arbetsplatser erbjuder. Hur bygger människor i dessa situationer framgångsrika och hållbara arbetsstrategier?  Även om deras situation inte är densamma som den situation som uppstått på grund av covid-19, kan vi lära av deras erfarenheter.

Ashford och hennes kollegor har identifierat fyra specifika strategier som kan maximera tillfredsställelsen med att arbeta hemifrån:

·        Relationer, återkommande trevliga kontakter med andra människor – en kollega inom området, en konsult, en tränare eller någon annan som de rutinmässigt har kontakt med. Detta kan vara särskilt viktigt eftersom mycket av de rutinkontakter vi har haft på våra arbetsplatser nu kan vara minimala. Kan du skapa ett vanligt Zoom-samtal med en kollega som också arbetar hemma eller skicka ett stödjande sms till de som du vanligtvis har på din fysiska arbetsplats?

·        En koppling till en plats som ett kontorshotell, en studio, eller ett hemmakontor har också betydelse för effektiviteten. Under pandemin har inte valmöjligheterna varit stora kring var den fysiska arbetsplatsen ska utformas. Ett fysiskt arbetsutrymme kan förstärka den arbetsrelaterade identiteten och därmed effektiviteten. Kan du ta små steg för att göra din fysiska arbetsplats såväl inspirerande som funktionell?

·        Rutiner ger struktur till arbetsdagen. Det kan vara en ritual för att börja arbetsdagen, en åtgärd för att övergå från arbete till privatliv i slutet av dagen eller kanske ett favoritknep för att komma förbi distraktioner och hinder. Pandemin har stört våra gamla rutiner avsevärt men också skapat möjligheter att utforma nya rutiner. Vilka nya rutiner kan du införa för att stödja dig i ditt arbete? Kom ihåg att rutiner tar tid att skapa. Och den upplevda känslan av ineffektivitet som nu många talar om kan helt enkelt vara avsaknaden av effektiva rutiner.

·        Tydliggör syftet för dig själv med det arbete du utför. När ett tydligt syfte finns så förändras inte arbetet men känslan för arbetet stärks. Ett tydligt syfte hjälper oss att fortsätta när tiderna är tuffa. För många finns det ett "varför" bakom vad de gör. Ju mer du kan formulera detta för dig själv och sedan påminna dig om det varje vecka eller dagligen, desto mer emotionell stabilitet kan du uppleva i relation till arbetet.

Vi är mitt i kalla vintern nu. De närmaste veckorna kan kräva ett mer aktivt förhållningssätt för att trivas med arbetssituation. Sedan kommer våren!

Läs mer: Gianpiero Petriglieri, Susan J. Ashford,and Amy Wrzesniewski (2019) Agony and Ecstasy in the Gig Economy: Cultivating Holding Environments for Precarious and Personalized Work Identities, Administrative Science Quarterly, 2019, Vol. 64(1)124–170.

Frihet utan ansvar riskerar allt

17 februari 2020

I tidningen Curie skriver jag om betydelsen av akademisk frihet och vikten av att ta ansvar. Ordet ansvar kan på många språk kopplas till att svara, att ge svar, att ge respons. Detta kan kanske också vara en vägledning för oss som vill värna om akademisk frihet. Med en sådan syn på ansvar är vi öppna för alla frågor och intresserade av att försöka finna svar på dem. Med ett sådant synsätt kan vi inte sätta egennyttan först utan ansvaret är vidare – förhoppningen är att vetenskapen ska göra samhället och mänskligheten gott. Med sådana ambitioner måste varje sann vetenskapare också våga ifrågasätta sig själv. Ansvar innebär inte bara ifrågasättande utan också mod att se konsekvenserna. För en frihet utan ansvar innebär att vi riskerar att förlora allt. Läs mer i tidningen Curie: https://www.tidningencurie.se/kronikor/akademisk-frihet-utan-ansvar-riskerar-allt/

Senaste inlägg

Arkiv

2021

2020

2019

2018

2017

2016

2015

2014

Taggar