How Will You Measure Your Life?

10 oktober 2014

In The Economist dated Oct 4th, 2014, we find the article Schumpeter, Philosopher Kings. The author of the article argues that it is time to replace many of the team building activities and "events" of many firms; activities such as; kayaking, climbing and other strange rituals.  It is time to replace this with something much more powerful: inward-bound courses. “Rather than grappling with nature, business leaders would grapple with big ideas. Rather than proving their leadership abilities by leading people across a ravine, they would do so by leading them across an intellectual chasm”.

More Philosophy based courses could provide leaders with both an anchor and a refuge. Lately we have seen leaders of big organizations becoming so obsessed with material success that they ignore their communities, families or break the law. Clay Christensen of Harvard Business School was so shaken by this and at how many of his contemporaries ended up with broken lives or in prison (!) that he developed a course called “How will you measure your life?”. And it has become one of HBS’s most popular courses.

And how will you measure your life? David Brendel, a philosopher and psychiatrist, recently wrote a blog for the Harvard Business Review on how philosophy can give you guidance.  Brendel also argues that leaders can benefit from philosophical self - reflections. First of all, it’s obvious that so many need to let our shoulders down and pause. And then we need to contemplate our core values. Brendel suggest the SANE mnemonic. SANE is drawing on key questions posed by preeminent Western philosophers: Socrates, Aristotle, Nietzsche, and the Existentialists.

Socrates: What is the most challenging question someone could ask me about my current approach?

 Aristotle: What character virtues are most important to me and how will I express them?

Nietzsche: How will I direct my will to power, manage my self-interest, and act in accordance with my chosen values?

Existentialist (e.g., Sartre): How will I take full responsibility for my choices and the outcomes to which they lead?






TAGGAR

How you last longer - leadership and sustainability

10 september 2014

Read my latest Mercury article. My top four advices to last longer:

1)      Provide good answers to the question "why". We search for meaning and an answer to the question "why".  Our brains constantly create images which we want to contextualize. We want an answer to the question "why". Nietzsche (1888) expressed it in this way:  "If we have our own why in life, we shall get along with almost any how."

Why do you go to work? Find your sense of purpose and develop a personal "why". Functioning in a context that is consistent with our values and wishes makes it easier for us to answer the question "why". And thus makes our own working life more sustainable.

 2)      Satisfy the needs for healthy social interactions. Human beings seek togetherness and mutual ties. We need to belong, to have people around us, who care about us and whom we care about. It can even be said that it is life-threatening to not have good relationships. Research has shown again and again that bad relationships lead to energy-draining conflicts and poor health. But what is needed for true attachments? Regular interaction, a feeling of stability and continuity, expressions of mutual support and care, and the absence of chronic conflicts all increase our feelings of belonging. Cultivate your relationships and live a more sustainable life.

 3)      Invest in development and knowledge. We want to be competent. To not be competent is very unpleasant. Just think about the feelings you associate with words like useless, loser, chosen last or incompetent trash. From our very first breath we have the need to actively acquire knowledge and skills. When work and the feedback from our surroundings send positive signals to us, our well-being is increased and our attitude to work is affected. A more sustainable working life is thus achieved.

 4)      Promote autonomy within the role. There is almost nothing that annoys people as much as micro-management. To be under pressure, controlled, governed, shut in. To lack autonomy is to obey only what your surroundings demand. By contrast, being allowed to be oneself and acting in accordance with one's own wishes is what gives one a feeling of being whole. This is what stimulates intrinsic motivation. And a sustainable life.



Det går att få ihop det

3 september 2014

det är möjligt...

TAGGAR

Sluta leta fel

3 september 2014

Under senare år har Positive organizational science (POS) växt fram som ett nytt forskningsfält vid flera universitet. Grundidén är egentligen enkel: istället för att fokusera på varför saker går fel ska man undersöka vad som fungerar. Vet man vad som får medarbetarna att nå resultat och samtidigt må bra kan man jobba för att förstärka det.

Inspirationen kommer från psykologin. I början av 2000-talet började ett par psykologer, däribland Martin Seligman, skifta fokus. Istället för att fokusera på problem vill man undersöka vad som gör att människor mår bra, klarar utmaningar och känner sig mer nöjda med tillvaron. Fältet kallas för ”positiv psykologi” och har nu en stor spridning.

Positiv psykologi eller Positive Organizational Science ska inte sammanblandas med den stora floran av förenklade självhjälpsböcker. POS bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns anledning att ha en mer kritisk blick på självhjälpsböcker. Några som diskuterat just den grenen av litteratur är Barbara Ehrenrich i Smile or die (svensk titel:  Gilla läget) och Stephen Briers i Psychobabble (Svensk titel: Psyksnack).  Särskilt den sistnämnda boken är läsvärd eftersom synar den populärpsykologin och självhjälpsindustrin på ett medvetet sätt. Briers förkastar inte allt, utan betonar att det finns metoder som kan vara till god hjälp i vissa livssituationer. Enkla övertygelser får ofta ersätta skäliga bevis, skriver han. Briers har en skeptisk och uppfriskande nykter syn på självhjälpslitteraturen och i boken finns ordentliga källhänvisningar och en diger litteraturlista.

POS är inte till för att släta över problemen, snarare tvärtom. När medarbetare manövreras ut för att de är kritiska så handlar det inte om positiv psykologi utan vanligt gammalt manipulerande och falskhet. Theresa Amabile och Steven Kramer har gjort gedigen forskning kring hur vi med ett POS perspektiv kan få bättre och mer effektiva företag. Boken The Progress Principle, using small wins to ignite joy, engagement, and creativity at work, är definitivt läsvärd.

 Positive organizational science är ett foskningsbaserat perspektiv och handlar inte om att ducka för problem. Istället handlar det om att vända på perspektiven och inte bara ägnat tid åt att definiera vad vi har för problem så att vi inte har tid och ork att ta fram lösningar. Genom att fokusera på det som fungerar och stärka det ska man nå målet – att utveckla engagemang och kanske också kreatiivitet, mod och integritet i organisationen.


Lästips:

Stephen Briers, Psyksnack, 2014, Natur och Kutur.

Martin Seligman, Authentic Happiness, Using the New Positive Psychology to Realize Your Potential for Lasting Fulfillment, 2004, Simon & Schuster Ltd.

Theresa Amabile och Steven Kramer, The Progress Principle, using small wins to ignite joy, engagement, and creativity at work, 2011, Harvard Business Review.

 






Ledarskap och katter; Herding Cats

13 augusti 2014

En av dem som påverkat tankarna om ledarskap under 1900-talet mest, är Warren Bennis. Warren Bennis föddes 1925 och avled denna sommar 2014, 89 år gammal. Redan under tidigt 1960- tal påtalade Bennis med sin ”revisionistiska teori om ledarskap”, att våra moderna organisationer kräver ledare som kan leda förändring och skapa relationer. Envåldshärskare och auktoritärt ledarskap fungerar inte i våra komplexa kunskapsorganisationer. Bennis förespråkade ett mer humanistiskt och demokratiskt ledarskap.

 Bennis var en av de första som skrev om att man inte föds till ledare utan till ledare utvecklas man. Det är en livslång process att lära känna sig själv och att vara en integrerad människa som kan ta fram det bästa hos sig själv och hos andra. Dessutom påpekade han det osunda i att sätta ledare på piedestal. I amerikanskt näringsliv, men också här i Sverige, har vi ibland sett att vissa företagsledare nästan fått hjältestatus. Det är mycket osunt med att lyfta ledare till skyarna på detta vis, skriver Bennis (1997, s. 43) och lyfter istället fram medarbetarna:

Unless leaders learn to value their people and tap the potential of their human resources, their organization will sink.  

Warren Bennis var som ledarskapsfilosof starkt påverkad av Douglas McGregor, Abraham Maslow, Peter Drucker och Erik Eriksons tankar om utveckling och drivkrafter. Många av dagens mer kända författare inom ledarskapsområdet som Tom Peters, David Gergen, Jim O'Toole, Bob Sutton, Jeff Sonnenfeld, and Doug Conant är påverkade av Warren Bennis arbete.

Totalt skrev Warren Bennis ett 30-tal böcker. Min personliga favorit är kanske boken med den intresseväckande titeln Herding Cats. Under 1970-talet innehade Bennis höga positioner på två amerikanska universitet. Hans erfarenhet från dessa chefspositioner sammanfattade han med:

During my terms as a university president, I always felt that presiding over the faculty was like herding cats.

Han menade också att den individualism som ofta finns bland kunskapsarbetare också är det som gör det så spännande att leda en kunskapsorganisation. Så refererar han till nobelpristagaren T.S. Eliot klassiska ”Old Possum’s Book of Practical Cats” som kom 1939 och katten Rum Tum Tugger:

For he will do as he will do, and there’s no doing about it. When you let him in, then he wants to be out; he’s always on the wrong side of every door.

Warren Bennis budskap till varje ledare är tydligt:

Be humble. Stop trying to ”herd cats” and start building trust and mutual respect. Your “cats“ will respond. They will sense your purpose, keep your business purring, and even kill your rats

Vill du läsa mer? Några böcker av Bennis som jag själv har uppskattat:
The Planning of Change (1985)
Visionary Leadership: Creating a Compelling Sense of Direction for Your Organization (1992)
Beyond Counterfeit Leadership: How You Can Become a More Authentic Leader (1997)
Organizing Genius: The Secrets of Creative Collaboration (1997)
Managing People Is Like Herding Cats: Warren Bennis on Leadership (1997) 
Transparency: How Leaders Create a Culture of Candor med Dan Goleman och Jim O'Toole (2008)

 








Senaste inlägg

Arkiv

2017

2016

2015

2014

Taggar