Ledarskap i kunskapsorganisationer

30 oktober 2014

Amanda Goodalls bok Socrates in the Boardroom är ett värdefullt bidrag till ledarskapsforskningen. Goodall agumentar starkt för att kunskapsorganisationer ska ledas av experter på organisationens kärnverksamhet och inte av administratörer eller expert-chefer. I vårt kunskapsbaserade samhälle är det avgörande att de som leder har djup kunskap om verksamheten i den organisation de är ledare för. Universitet ska därför ledas av högt ansedda forskare, sjukhus av duktiga läkare, advokatfirmor av framstående advokater; listan kan göras lång. Goodall visar med omfattande kvantitativ data och kvalitativ data att ledarskapet då blir mest lyckosamt. Som en av dem Goodall intervjuar uttrycker det:

The leader should represent the aspirations of the institution

Askungens skor av glas och mitt autentiska jag

28 oktober 2014

Utdrag ur boken Skor är huvudsaken (2013), Carin Eriksson Lindvall,  "Askungens skor av glas och mitt autentiska jag"

Det är viktigt att få vara sig själv. Att få vara sitt autentiska jag, den där som personen som är jag.  Ändå är det så svårt ibland.  Omständigheterna ger en inte alltid fullt spelutrymme. Ibland skaver det, ibland känns det för trångt och ibland glappar det. Så var det för askungen.
Stackars askungen som växte upp med sin elaka styvmor och om möjligt ännu elakare styvsystrar. När hon äntligen får gå på fest gör hon det i ett par skor som inte sitter kvar på fötterna. Skorna är gjorda av glas och kräver förstås mycket av sin bärarinna. Hon får inte vara för tung och inte får hon vara för ömfotad. Det säger sig självt att det inte kan vara skönt att gå omkring i höga klackar av glas.Men vad gör väl det? Revanschen på de elaka systrarna måste ha känts skön. Askungen har alltid blivit hunsad av dem.  Hon har fått ta reda på deras smutstvätt och lagat deras mat. De smutsigaste jobben har hon gjort, och hon har gjort det väl, men inte mötts av någon som helst uppskattning. När prinsen bjuder till fest gör systrarna allt för att askungen inte ska få gå på party. Hon måste städa hela kvällen och dessutom har hon varken kläder eller skor som passar för en fest på slottet.
Men, askungen förvandlas och blir helt plötsligt någon annan, med skor av glas. Hon blir någon som hon inte tidigare har varit. Eller blir hon den hon verkligen är? Sitt sanna jag? Till det yttre är allt förändrat. Av askan syns intet. Den trasiga klänningen och de platta skorna är borta.  Ändå verkar  askungen inte särskilt förvånad utan anpassar sig snabbt till sin nya situation. Kanske för att hon inte känner sig som den hon uppfattas vara, utan som den hon vill bli?  Vår identitet är inte stabil utan i ständig rörelse. Eller som den amerikanska filosofen John Dewey uttrycker det:  The self is not something ready made but something in continuous formation through choices of action.
Är askungen autentisk? Är hon sitt sanna jag? Hon som trots hårda ord och tungt arbete alltid varit arbetsam, snäll och vänlig?  Den enklaste definitionen av autentisk är att vara genuin och sann mot sin person, att ha kunskap om de egna behoven, känslorna, värderingarna, och att beteendet hänger ihop med detta. Men, vi vet alla, att detta endast kan ske i ett sammanhang.  Det är i samspel med andra som vi uppfattas som sanna eller autentiska.  I detta samspel kan vi ibland gå vilse, glömma bort våra egna viktiga värden eller missuppfattas av andra. Dessutom är det sanna jaget ofta i utveckling. Att finna sitt autentiska jag är med andra ord en ständigt pågående process som kräver återkoppling och reflektion. Om detta säger sagan inget.
Så slår klockan tolv och förtrollningen är bruten. Det enda som finns kvar efter den flyende askungen är en sko av glas. Denna sko som är själva symbolen för både förtrollning och skönhet.  Prinsen måste finna den flicka som skon passar. Han åker land och rike runt och låter alla som vill prova skorna. Till slut når Prinsen askungen och hennes systrar.  Nu gör systrarna allt för att passa in. För att bli den de önskar vara. De är beredda att ändra mycket hos sig själva för att duga. Den ena skär av sin tå, den andra karvar av bitar av sin häl. Ändå går det inte. Skon passar inte. Men på askungens små välskapta fötter sitter skon av glas perfekt. Så är sagan slut. Men frågorna kvarstår: När är vi vårt sanna, autentiska jag? Vad är vi beredda att göra för att passa in? Hur långt kan vi gå för att anpassa oss utan att förlora oss själva? Så slutligen kan man fundera över Prinsen; är det askungen eller skon han vill ha? Är Prinsen världslitteraturens första skofetichist?

FOTNÖTTER
John Dewey (1916), 1997, Democracy and Education, An introduction to the Philosophy of Education.  John Dewey, amerikansk filosof, psykolog och pedagog. John Dewey är framför allt känd som en av pragmatismens frontfigurer.  Dewey myntade uttrycket learning by doing, vilket är en aktivitetspedagogik där teori, praktik, reflexion och handling hänger ihop. Kunskap måste kunna bli
till nytta och ha verklighetsanknytning. Dewey räknas till de progressiva pedagogiska teoretikerna och kallas ibland den funktionella psykologins fader.

 Askungen är en mycket spridd folksaga – kanske med kinesiskt ursprung. Inte minst antyder intresset för fötternas storlek på detta. I den kinesiska traditionen har just små fötter och skor varit symboler för skönhet. En askungesaga finns nedtecknad  i en berättelse av kinesen Tuan Cheng-Shih från 800-talet e.Kr. En känd bearbetning har gjorts av Charles Perrault i Gåsmors sagor eller Contes de ma mère l'oie (1697) och den finns med i Bröderna Grimms sagor (1812). Walt Disney gjorde 1950 den första animerade filmen baserad på askungesagan.

 Skofetichism innebär ett överdrivet intresse för skor. Skorna skapar upphetsning och spänning. I askungelitteraturen finns det en variant av berättelsen om prinsen där det är själva skon som är objektet för prinsens kärlek. Han väljer att kyssa och smeka skon, men visar betydligt svalare intresse för flickan.

How Will You Measure Your Life?

10 oktober 2014

In The Economist dated Oct 4th, 2014, we find the article Schumpeter, Philosopher Kings. The author of the article argues that it is time to replace many of the team building activities and "events" of many firms; activities such as; kayaking, climbing and other strange rituals.  It is time to replace this with something much more powerful: inward-bound courses. “Rather than grappling with nature, business leaders would grapple with big ideas. Rather than proving their leadership abilities by leading people across a ravine, they would do so by leading them across an intellectual chasm”.

More Philosophy based courses could provide leaders with both an anchor and a refuge. Lately we have seen leaders of big organizations becoming so obsessed with material success that they ignore their communities, families or break the law. Clay Christensen of Harvard Business School was so shaken by this and at how many of his contemporaries ended up with broken lives or in prison (!) that he developed a course called “How will you measure your life?”. And it has become one of HBS’s most popular courses.

And how will you measure your life? David Brendel, a philosopher and psychiatrist, recently wrote a blog for the Harvard Business Review on how philosophy can give you guidance.  Brendel also argues that leaders can benefit from philosophical self - reflections. First of all, it’s obvious that so many need to let our shoulders down and pause. And then we need to contemplate our core values. Brendel suggest the SANE mnemonic. SANE is drawing on key questions posed by preeminent Western philosophers: Socrates, Aristotle, Nietzsche, and the Existentialists.

Socrates: What is the most challenging question someone could ask me about my current approach?

Nietzsche: How will I direct my will to power, manage my self-interest, and act in accordance with my chosen values?

Existentialist (e.g., Sartre): How will I take full responsibility for my choices and the outcomes to which they lead?

How you last longer - leadership and sustainability

10 september 2014

Read my latest Mercury article. My top four advices to last longer:

1)      Provide good answers to the question "why". We search for meaning and an answer to the question "why".  Our brains constantly create images which we want to contextualize. We want an answer to the question "why". Nietzsche (1888) expressed it in this way:  "If we have our own why in life, we shall get along with almost any how."

Why do you go to work? Find your sense of purpose and develop a personal "why". Functioning in a context that is consistent with our values and wishes makes it easier for us to answer the question "why". And thus makes our own working life more sustainable.

 2)      Satisfy the needs for healthy social interactions. Human beings seek togetherness and mutual ties. We need to belong, to have people around us, who care about us and whom we care about. It can even be said that it is life-threatening to not have good relationships. Research has shown again and again that bad relationships lead to energy-draining conflicts and poor health. But what is needed for true attachments? Regular interaction, a feeling of stability and continuity, expressions of mutual support and care, and the absence of chronic conflicts all increase our feelings of belonging. Cultivate your relationships and live a more sustainable life.

 3)      Invest in development and knowledge. We want to be competent. To not be competent is very unpleasant. Just think about the feelings you associate with words like useless, loser, chosen last or incompetent trash. From our very first breath we have the need to actively acquire knowledge and skills. When work and the feedback from our surroundings send positive signals to us, our well-being is increased and our attitude to work is affected. A more sustainable working life is thus achieved.

 4)      Promote autonomy within the role. There is almost nothing that annoys people as much as micro-management. To be under pressure, controlled, governed, shut in. To lack autonomy is to obey only what your surroundings demand. By contrast, being allowed to be oneself and acting in accordance with one's own wishes is what gives one a feeling of being whole. This is what stimulates intrinsic motivation. And a sustainable life.

Det går att få ihop det

3 september 2014

det är möjligt...