När mellanchefer råkar illa ut kan det helt enkelt vara för att de är för duktiga. Det brukar ofta sägas att det är viktigt att du väljer rätt chef. Det är i regel lättare sagt än gjort. I inledande samtal, intervjuer och introduktioner kan varje någorlunda socialt begåvad person säga och göra rätt saker. Det är när vardagen och vanan blivit det vanliga som vi ser varandra i ett mer äkta sken. Och vem är din chef då? Har du tur har du fått en chef som sätter verksamheten främst, uppskattar kompetens och uppmuntrar engagemang. Har du otur får du en chef som är precis motsatsen; chefen sätter sig själv främst, motarbetar kompetens och avskyr ditt engagemang. Som underställd till den sortens chef utgör den högpresterande medarbetaren ett ständigt hot. Istället för att vara ett stöd till dig kan den högre chefen försöka undergräva din position och försvaga dig i din yrkesroll. Mobbing av mellanchefer är inte ovanligt.
Social dominansteori undersöker med olika metoder hur vissa människor har mer av en tendens till socialt dominant läggning (SDO) än andra. En forskningsstudie av Sherry Moss m. fl (Se Harvard Business Review) visar att chefer med höga SDO-värden kan vara en fara för en kompetent anställd. En individ med höga SDO-värden är mer benägen att ha en bild av världen som en tävling med vinnare och förlorare. De är måna om att förstärka sin position i sociala hierarkier och tar gärna avstamp från personer lägre ned i hierarkin för att själv bli en ”vinnare”. På arbetsplatser arbetar de ofta för att förstärka hierarkier och strävar efter makt, revir och status, medan personer med låga SDO-värden fäster större vikt vid samarbeten, jämlikhet och humanitet.
Om en chef med höga värden på SDO-skalan (låt oss för enkelhetens skull kalla denna person för översittare) har en underställd chef eller medarbetare som är mycket kompetent och engagerad kan det för översittaren kännas hotfullt. Höga SDO-värden gör det svårt att acceptera att någon som har en lägre position på arbetsplatsen får saker uträttade och syns. Sherry Moss menar att detta är en orsak till att chefer med höga SDO-värden ibland mobbar högpresterande medarbetare. Översittaren släpper inte fram den underställde, utan tar åt sig äran för allt arbete och kan till och med gå så långt att de ljuger om den underställda medarbetaren och anklagar denne för inkompetens. En person med höga värden på SDO-skalan kan agera i enlighet med uttrycket att ”de slickar uppåt och sparkar neråt”.
Chefer som är översittare orsakar ofta högre personalomsättning och sämre arbetstrivsel. Ingen anställd bör bli mobbad men att särskilt ge sig på kompetenta personer är ett uppenbart hot mot framtida framgång. Det värsta är att översittarens agerande kan skapa en kultur där de underställda måste agera på samma sätt för att överleva. Detta är en kultur som på sikt är ytterst skadlig för såväl individer som verksamhet. På sikt förhindrar det allt växande.
Vad kan vi då göra för att motverka detta? Sherry Moss ger tre förslag; mät SDO-värden, skapa rätt utformade belöningssystem och tydliga regler. Att ta fram tydliga regler om hur medarbetare ska behandlas är kanske särskilt effektivt eftersom personer med höga SDO-värden också tenderar att ”lyda” personer högre upp i hierarkin. De respekterar dem med högre status, vilket gör dem mer mottagliga för nya riktlinjer om de kommer från högsta ledningen.
Vi behöver också vara ytterst uppmärksamma på hur belöningssystem är utformade och skapa incitament som uppmuntrar chefer att stötta högpresterande medarbetare, snarare än att motarbeta dem.
Ska vi börja mäta SDO-värdena hos de chefer som finns inom organisationen eller de vi vill rekrytera? Detta är inte alltid så enkelt att göra eftersom begåvade människor kan manipulera personlighetstester och svara så att det ”ser bra ut”. Men det är av absolut största vikt att rekryterare uppmärksammar faran med människor som har en fallenhet för att vara ”översittare”. Jag får idag indikationer på att vissa rekryteringsfirmor aktivt arbetar för att anställa människor med höga SDO-värden. Detta kan på kort sikt verka bra eftersom dessa personer ger ett första intryck av att vara ytterst handlingskraftiga (och dessutom har de tagit åt sig äran av andras arbeten). Men – se upp! På lång sikt äter översittaren upp den omgivande kompetensen.